- Project Runeberg -  Alexander I /
397

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

397

— Ave Maria, ave Maria, gratia plena, ora pro
nobis ., . .

En golfplanka knarrade, den bedjande vände sig om
och ropade:

— Stig in för all del!

— Stör vi inte? — frågade Jusjnevski.

— Visst inte! Jag har besvärat Vår Herre med
mina böner så länge, att han nog blir glad att få andas
ut litet, — svarade den andre småleende.

— Furst Valerian Michajlovitsj Golitsyn, Micliajl
Sergejevitsj Lunin, — presenterade Jusjnevski.

— Nå ändtligen! Hvad jag har väntat på er! —
och Lunin tryckte Golitsyns hand mellan sina båda,
vänligt och småleende (ban log oafbrutet), pekade sedan
på en stol ocli deklamerade med komiskt patos, härmande
den ryktbara tragédiennen Rocour:

— Asseyez-vous, Néron, et prenez votre place.
Nej nej, den andra! Benet på den där är afbrutet.

— Att ni kan vilja bo i det här hålet, Lunin! —
sade Jusjnevski och såg sig omkring.

— Det är inget hål, min bästa vän, det är Gröna
Värdshuset. Och hvad är det för fel på rummet? Det
påminner mig om min ungdom — vindsrummet i Paris,
Rue du Bac, hos m:me Eugenie, där vi bodde, sex stycken
svultna och lyckliga fattiglappar, ocli sjöng visan:

En ringa hydda blir mig
med dig ett paradis.

För resten har jag liär allt hvad jag behöfver:
ensamhet, lugu, groft bröd och den judiska rättikan och
»tjurjan» * — i förbigående sagdt rekommenderar jag
den, det är en förträfflig rätt.

— Ni späker ert kött, kan jag höra.

-— Ja, det är just hvad jag gör. Jag fastar. Fasta
är det enda, som förlänar anden frihet, det har herrar
eremiter rätt i.

— Men hvar sofver ni? Här finns ju ingen säng.

— Sängen är en fördom, mina kära vänner. Först

* Bröd uppblött i vatten, tillsatt med litet salt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free