Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
stäppen — rid i trettio år, så har du ändå inte ridit den
till slut.
Men i allt detta tyckte kejsaren sig återse den
ljufliga dröm han haft i början af sin resa. Det var samma
vårliga höst. Samma komet, hans oskiljaktiga följeslagare,
lyste hvar natt, än mera strålande här på söderns klara
himmel; och i dess svindlande fall låg alltjämt samma
mystiska kallelse, samma oändliga hopp.
23 september reste han för att möta kejsarinnan
Elisabet på den första skjutsstationen från Taganrog,
Korovi Brod. Han satte sig upp i hennes vagn, och
klockan sju på kvällen anlände de till Taganrog. Efter
att ha bevistat en mässa i Grekiska kyrkan begåfvo sig
deras majestäter till palatset.
Palatset var ett enkelt envåningshus af sten med
gul fasad och grönt tak; det påminde om en anspråkslös
herrgård. Från fönstren åt gården och den lilla
trädgården hade man utsikt åt hafvet; från fönstren åt gatan
såg man det ödsliga torget och den gamla Petersfästningens
jordvallar.
Huset delades i två hälfter af en stor sal, som
löpte tvärs igenom det, och användes till audiensrum och
matsal. Till höger lågo kejsarens två små rum: det ena,
som var ett hörnrum och något större, tjänstgjorde som
både arbetsrum och sängkammare; det andra, helt litet,
halfrundt och försedt med ett enda fönster, var
toalettrum. Bakom låg en mörk skrubb, där kammartjänaren
sof, och en trappa, som ledde ner till garderoben i
källarvåningen. Till vänster låg kejsarinnans våning — åtta
rum, också små men något bättre inredda. Alla rummen
voro låga i taket, hade små fönster och sådana där
väldiga kakelugnar, som man ser i köpmanshus.
— Tycker du det är bra, tycker du verkligen det
är bra, Lise? — frågade kejsaren, då han visade rummen.
— Jag har ju själf ordnat alltsammans och var så rädd,
att du inte skulle tycka om det.
— A så förtjusande, min Gud, så förtjusande! —
utropade kejsarinnan hänryckt. — Och den här
sängkammaren — den är ju alldeles lik mammas röda
kabinett !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
