- Project Runeberg -  Alexander I /
457

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

457

Af hvarje småsak såg hon, hur han tänkt på henne.
Där var hennes älsklingssoffa från Tsarskoje. På
väggarna hängde gamla landskapstaflor föreställande hennes
badensiska hemlands kullar — hon hade redan länge tänkt
skrifva hem till Tyskland efter dem. Och på en liten
hylla stodo böcker: M;me Genlis’ Memoarer, Walter
Scott, Pusjkin — just de böcker hon ämnat läsa.

— Och se där är han, han! Hvar har du hittat
honom? Och jag som trodde han var oåterkalleligen
borta! — hon skrattade och klappade händerna som en
liten flicka.

Det var en porslinsherde — en liten bordstudsare
hon fått af sin mor som barn. För trettio år sedan hade
armen slagits af honom. Den var fortfarande borta, men
urverket tickade och tickade.

— Så förtjusande, å Gud, så förtjusande! —
upprepade hon, sjönk ner i soffan och slöt ögonen med ett
lycksaligt leende.

Hon lyddes in i tystnaden.

— Hvad är det där?

— Det är hafvet. I hamnen är det grundt, men
längre ut är det djupt, och där gå riktiga bränningar.
Du skall få se, så bra man sofver vid det där ljudet.

Han satte sig bredvid henne och kysste hennes hand.

— Ser du, nu är vi tillsammans ensamma, som jag
lofvade dig. Minns du det?

— Tala inte, säg ingenting.. .

— Hvarför det?

Hon svarade icke, men han förstod, att hon
alltjämt bäfvade och inte trodde på sin lycka.

Den natten sof hon så ljuft som hon ej sofvit på
många år. Några gånger väcktes hon af tystnaden, men
somnade in än ljufvare, söfd af vågornas brus som af en
vaggvisa.

Yid sin afresa från Tsarskoje hade hon varit så
sjuk, att hon ej trott hon skulle komma lefvande fram,
men redan första dagarna här blomstrade hon upp, fick
nytt lif. Doktorerna trodde knappt sina ögon, så
underbar var metamorfosen.

Trots att det var i början af oktober, rådde nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free