Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
— Under golfvet i sin bostad i Njemirov, och sedan
sydde han in dem i en kudde och förde dem till Tultsjin.
»Gör hvad ni finner bäst med dem», sade han, »hos mig
är de inte säkra; spioner stryker omkring, och så finns
det råttor.»
— Råttor som äter upp Ryska Rätten, det är ju
en allegori, Golitsyn !
— Ja kanske det.
—- Hvad fattade ni för beslut?
— Länge visste vi inte hvad vi skulle göra.
Somliga sade: »Bränn upp dem!» men andra sade: »Hur
kan man bränna sådana papper? Gräf ner dem i jorden.»
Så blef det också beslutadt. Först tänkte vi på Tultsjins
kyrkogård; men där går så mycket folk, och
myndigheterna är för nära. Alltså lade vi in alltsammans igen
och förde det till byn Kirnasovka, som ligger vid
Baltavägen omkring femton verst från Tultsjin. Yi tänkte
gräfva ner det i en trädgård eller på öppna fältet, men
det var också farligt. Musjikerna kunde se det och tro,
att det var en skatt (de söker jämt efter skatter), och
gräfva upp det och bära alltsammans till myndigheterna.
Åter blef det ett funderande hit och dit, men så bestämde
vi oss för en ödslig plats långt utanför byn. Vi
samlades vid midnattstid i Sjlomkins krog i ändan af byn,
alldeles som smugglare eller falskmyntare, och då juden
och hans gumma somnat, stängde vi in oss i
krogkammaren och packade ner papperen i en ammunitionskista
af bly; sedan ställde vi den i en träkista.
— Såå, två kistor som åt riktiga förnämiteter.
— Just så ja. Kistan var aflång och påminde
verkligen om en barnkista. När vi spikade igen locket,
tyckte vi själfva, att det var som om vi spikat igen en
likkista.- Till Ryska Rätten lade jag också Muravjovs
Katekes. Skall det hittas en gån g, så vill jag att båda
dokumenten skall hittas tillsammans.
— Alltså ha Muravjov och jag förenats i grafven?
— Ja det ha ni. Nå kistan var tung, vi orkade
inte bära den utan satte den på en vagn och åkte åstad.
Lyktor tog vi med oss; natten var kolsvart, man såg
Meresjkovski, Alexander I.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
