- Project Runeberg -  Alexander I /
530

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

inte handen för sig. Det snöade starkt, vi körde vilse . ..
Har ni varit i de där trakterna?

— Ja.

— Stället ligger till vänster om landsvägen, omkring
en half verst bakom popens beteshage, vid den lilla floden
Kosiaricha. Det är en ödemark, där växer bara
stäppgräs och tistlar. En gång i tiden, sägs det, blef en förnäm
polsk fröken mördad där af stråtröfvare. Det står ett
kors på platsen, musjikerna ta omvägar förbi den; det
påstås, att fröken spökar där om nätterna. Inte långt
från korset gräfde vi en grop — alldeles som en
barn-graf — och sänkte ner kistan, och när vi började skotta
igen och de första jordklumparna slog mot locket, måste
vi återigen tänka på en begrafning. »Vi borde sjunga
dödspsalmen: ’Skänk frid, Herre, åt din hänsofne träl’,
skämtade någon. När vi skottat igen grafven, lade det
sig genast ett snötäcke öfver den — ingenting kunde
märkas — man såg bara korset. ..

— Ni älskar visst allegorier, Golitsyn?

— Inte särskildt, men när man inte undgår dem
så... Nå, bredvid mig stod löjtnant Bobrisjtsjev-Pusjkin;
innan vi gick, lyfte han på mössan, gjorde korstecknet
och tryckte min hand. Vi sade ingenting, men vi förstod
hvarandra: vi lofvade att göra allt för att den döda skall
uppstå ur grafven ...

— Som den där mördade polska fröken?

— Nej lefvande.

— Nå, den saken få ni nog vänta på.

— Låt vara att vi få vänta, men den dagen kommer...
Kommer ni ihåg senapskornet, Pestel: när det sås, är det
det minsta af alla frön, men när det har växt upp, är det
större än andra kryddväxter.

— Återigen en allegori? Nej låt oss nu tala om
annat.

De sutto i Pestels arbetsrum i flygeln till det
obebodda furstliga palatset i Lintsy, samma rum där de
suttit för två och en half månad sedan. Först nu, i
början af november, infriade Golitsyn sitt löfte att besöka
Pestel efter mötet i Lesjtsjins läger.

I rummet var allt sig likt: de gamla furstarna San-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free