Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tröskverket som politik
Den stora kulturrevolutionära diskussionen ute på Kinas
landsbygd om ”de två linjerna” har inte varit en diskussion mellan
förespråkarna för ”ett bättre liv” (privat konsumtion) och
förespråkarna för ”en sänkt levnadsstandard” (kollektiva investeringar).
Vad de kulturrevolutionära påpekat är att själva förutsättningen
för ”ett bättre liv” just är kollektiva investeringar.
Denna frågeställning är inte så konstig. Ta ett konkret
exempel: Tröskverket.
Man hade tröskat med slagor och använt oxar som trampat ur
säden. På årsstämman i början av år 1969 hade man diskuterat
tröskningen. Den tog lång tid. Den krävde mycket arbetskraft.
Det var Mau Pei-hsin, elektrikern, som föreslog att man borde
köpa ett tröskverk. Man hade ju åtminstone i Liu Ling by tillgång
till elektrisk kraft.
Detta inköp skulle innebära en minskad kontantinkomst för
medlemmarna.
— I genomsnitt kommer det att kosta oss 3 yuan var detta år.
Men ett tröskverk skulle underlätta arbetet och bidraga till
ökad produktion. Det skulle frigöra mycken arbetskraft.
Efter en ingående diskussion beslöt mötet enhälligt att inköpa
tröskverket och ta inköpssumman ur de medel som skulle gå till
fördelning bland medlemmarna. Tröskverket inköptes. Nu på
hösten 1969 gick det dag och natt.
Detta kan inte framställas som en kamp mellan ”privat
konsumtion” och ”kollektiv investering”. Mötet ansåg att den
kollektiva investeringen var förutsättningen för höjd avkastning och
därmed också för en höjd standard.
För sju år sedan hade kvinnorna malt all säd för hand eller vid
den åsnedrivna kvarnen. Det var ett tungt arbete. Det tog lång
tid. Det var slitsamt. Nu var kvarnstenarna vid den stora
åsne-kvamen djupt nedsjunkna i jorden. Den användes inte längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
