Note: This work was first published in 1983, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärgade med varandra om att mängden av fattiga är upphovet till
allt elände. Och ur befolkningspolitik växer en alltmer aktiv
befolk-ningsminskande politik. Det tysta samförstånd med vilket de
härskande i våra länder (och inte bara våra) iakttar hur Sovjetunionens
ledare gör slut på afghanerna är inte bara samma tysta samförstånd
som det med vilket de iakttog sultanen göra slut på armenier eller
Hitler göra slut på judar; det kan vara inledning till en ny
samförståndets epok. Det finns så många kineser och de blir bara fler och
fler och det finns så många indier och de blir bara fler och fler
och . . . som den indiske ämbetsmannen i Orissa sade:
”De stackars fattiga lever ju som grisar i sina hålor. De lider.”
Det kan komma en tid när de rika hjälper det onödiga flertalet till
en bättre värld.
Eller rättare sagt:
Det kan komma en tid när frågan för de många fattiga ställs så att
de har att välja mellan att utplånas eller att göra uppror mot hela
denna skändligheternas värld.
Inte än. Men snart kanske.
Vad som nu sker i Kina kan bli av stor och kanske avgörande
betydelse. Om där åter blir den stora klyftan mellan en härskande
överklass i städerna och en alltmer fattig och växande underklass
som hungrar på landsbygden, då tror jag vi går mot de stora
folkmordens tid.
Men frågorna står öppna; svaren har ännu inte vuxit fram. Det
blir i Liu Lin jag försöker ana mig till dem i samtal och diskussioner
med folk jag känt länge och har djup respekt för. Ty det är där på
Kinas landsbygd som framtiden bestäms. Viktigare än någon
partiledare - viktigare än till och med Mao Zedong - blir hur de gamla
hundra namnen ställer sig och vilken politik som blir deras.
Denna rapport anknyter till vad jag förut skrivit från Liu Lin och
bör läsas i det sammanhanget. Det var i augusti 1962 jag första
gången kom till Liu Lin brigad. I september 1982 återvände jag.
Under det jag var i Liu Lin första gången inleddes den uppgörelse i
partiet som sedan skulle utmynna i kulturrevolutionen med Mao
Zedongs varning:
- Glöm aldrig klasskampen!
Under det jag var i Liu Lin nu tjugo år senare hölls den
partikongress som hade i uppdrag att en gång för alla lägga locket på. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
