Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt sin dotter och Amicus, men icke många dagar
efter det att högtidligheterna voro avslutade och
gästerna dragit sina färde, tog Amicus avsked
av sin hustru och sin svärfader samt steg till
häst och red bort för att fortsätta sina spaningar
efter Amelius.
En kväll kort därefter mötte han en pilgrim,
som vallfärdade till den helige Dionysius grav
icke långt från Paris. Efter vanan stannade
Amicus sin häst och sporde pilgrimen, om denne
sett eller hört talas om hans gode vän Amelius,
och ehuru pilgrimen icke kunde giva honom
något besked, skänkte han honom dock en
dyrbar mantel och sade:
— Så bed då Gud, att jag måtte återfinna
min vän.
Pilgrimen tackade samt fortsatte sin färd
mot Paris, men han hade icke vandrat många
mil, förrän han ånyo mötte en riddare, som
stannade sin häst och frågade honom, om han
träffat någon riddare vid namn Amicus.
Pilgrimen såg då upp på den spörjande och
svarade:
— Herre, vi söker du att driva gäck med
mig och genom ett misslyckat skämt utplåna
minnet av din frikostiga gåva? Tror du icke,
att jag känner igen dig, fastän du nu ömsat
kläder och skaffat dig andra tjänare?
— Du misstager dig, min vän! Aldrig förut
vet jag mig hava sett dig, och den du träffat
måtte hava varit någon annan.
— Tror du icke, att jag har mina ögon i
behåll? För endast några timmar sedan talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
