Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långvarig och häftig, men till slut trängde Amicus
lans in genom Arderiks bröstpansar samt sträckte
honom död till marken.
Då striden var till ända, reste kejsaren sig
upp från sin plats, vände sig till segraren och
sade:
— Du har manligt gendrivit den
beskyllning, som man utslungat mot dig, och ingen
fläck häftar vid din heder. Jag kan nu säga
dig, vad jag förut icke velat yttra, förrän jag
fått se utgången av denna strid. Du har bekänt,
att du älskar min dotter, och jag vet, att din
böjelse icke är obesvarad. Tag henne nu ur
min hand såsom belöning för din tapperhet, och
visa dig genom ridderliga handlingar värdig
denna nåd.
Amicus svarade intet, men böjde blott knä
för kejsaren för att tacka för denna ynnest.
Därpå gick han åtföljd av sin väpnare in i
Amelius’ bostad för att där avlägga den dammiga
och nedblodade stridsrustningen. I största hast
underrättade han sin vän om utgången av
striden samt om kejsarens oväntade nåd.
— Den fara, fortsatte han, i vilken du
svävat, har nu vänt sig till din lycka, och du
har erhållit mera än du vågat hoppas. Begagna
nu blott framgången rätt och låt det skedda
lända dig till varning. Vad mig beträffar, måste
jag nu smyga mig bort, att ingen anar min
härvaro, men skulle du ännu en gång behöva
min hjälp, så vet du, var jag finnes. Och nu
farväl!
De båda vännerna omfamnade varandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
