Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklädd smög sig Amicus bort och reste tillbaka
till sitt hem, under det att Amelius ånyo
uppträdde vid hovet, där han nu mottog allas
lyckönskningar över den vunna segern. Inom kort
firades hans bröllop med prinsessan och på så
sätt blev han en både mäktig och lycklig man.
Men sveket skulle icke förbliva ostraffat.
Någon tid därefter drabbades Amicus av en svår
hemsökelse, i det han slogs med den hemska
sjukdom, som kallas spetälskan. Härigenom blev
han oför i alla sina lemmar, så att han måste
bäras och matas såsom ett barn, och då denna
sjukdom är mycket smittosam, blev han till en
fasa för hela sin omgivning. Alla skydde honom
och ingen ville hava någon gemenskap med den
olycklige, som hemsökts av Guds straff. Även
hans egen hustru sällade sig till hans förföljare,
pinade och plågade honom på allt sätt, så att
hans hem snart blev honom alldeles outhärdligt.
I sin nöd vände han sig då till tvenne
väpnare, som han hade och som ännu förblivit
honom trogna.
— Mina vänner, sade han, ni ser, huru jag
lider och huru alla övergiva och förfölja mig.
Jag söker att tåligt fördraga allt, emedan jag
vet, att detta straff rättvist drabbat mig, ty om
än icke i orden, så har jag dock i sak gjort
mig skyldig till en svår mened och till ett
försök att gäcka Guds dom. Men jag känner, att
Jag icke längre kan stå ut här hemma, och jag
beder eder därför, att ni för mig till Rom, ty
möjligen kan påven genom sina böner skaffa
mig någon lindring i mina plågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
