Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräs, och dessutom ständigt håller sig på banade
vägar i skogen. Denna elefantart har emellertid
den egendomliga vanan att under sin frammarsch
stöta omväxlande den högra och den vänstra beten
i jorden, tydligen för att härigenom åvägabringa
den avnötning, som hans afrikanske frände uppnår
genom gnidningen mot trädgrenarna.
Om vi efter denna utvikning återvända till
mammutdjuret, så vittna redan betarnas kolossala
storlek och deras ofta cirkelformigt uppåtsvängda
gestalt om att denna jätte åtminstone under den
senare perioden av sin existens ej haft tillfälle att
på ett effektivt sätt nöta av sina betar. Och även
här är det av allt att döma den med istiden
inbrytande klimatförsämringen, som varit den
avgörande orsaken; de väldiga urskogar, som under
den varma perioden ha betäckt jordytan i de
trakter av Europa och Asien, där mammuten levde,
hade försvunnit och ersatts av glesa barrskogar,
vilkas mjuka, vidjelikt eftergivande grenvirke ej
kunde ge den nötning som de tropiska trädslagens
hårda ved kunde åstadkomma. [1] Under sådana
omständigheter växte mammutdjurets betar ut till
fullkomligt monströsa bildningar, som på grund av
sin storlek och sin tyngd uppenbarligen måste bli
ägaren till mera hinder än gagn; man behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
