Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt för långsamt för henne, kunde hon bli riktigt
otålig.
»Du måtte bara ha sett förskräckligt dumma
men-niskor, Fredrik», sade hon och skakade på sig, »när
du kan tycka, att jag är något märkvärdigt. Jag har
haft skolkamrater, som skrefvo främmande språk
felfritt, — alldeles felfritt, förstår du, och i jemförelse
med dem var jag en riktig dumbom, ett tjockhufvud
af första slag.»
Fredrik teg och suckade. Han hade inga medel
att öfvertyga henne om, att hon ändå var mycket
bättre än alla andra, och det pinade honom.
När hon lätt och snabbt packade in och
expedierade något, och Fredrik utbröt i förvåning öfver
hvilket handlag hon hade, fick han ofta det svaret:
»Det tycker du bara derför att du sjelf är så
långsam», och Fredrik suckade och teg igen. — Han
måste erkänna, att han var trög och långsam.
Nina visste, att hon var honom öfverlägsen i
många saker, men hon skulle ha tyckt mera om, att
han icke hade vetat det. — En man skall dock vara
den förste, den som befaller och bestämmer, den som
man skall se upp till och stödja sig vid.
Ja, det sista kunde hon, stödja sig vid honom,
ty han var troheten och ärligheten sjelf, en menniska
gjuten i ett stycke, som aldrig skulle svika i någon
nöd och sorg.
Nu var han på en lång resa till Rio Janeiro, och
innan han hade rest, hade han sagt henne ett
innerligt och ömt farväl, på sitt lugna sätt.
»Om du vänder mig ryggen, stannar jag derute på
hafvet», sade han. »Hvad bryr jag mig om allt det andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
