Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Nina hade svarat honom: »Jag skall alltid
vara din vän, din trofasta bästa vän, men jag lofvar
dig ingenting. Jag tycker mest om min frihet.»
Fredrik såg kanske i dessa ord mer än hvad de
innehöllo, som olyckliga älskare gerna göra, och han
hade en stor förhoppning i Ninas frihetskänsla. Så
länge som hon i alla fall icke höll af någon annan
så–––-
Nina deremot ansåg sig icke bunden vid något
löfte, och då Curtmanns frieri framstäldes för henne,
var det icke tanken på, att hon svek något sådant,
som kom henne att först tänka på Fredrik.
Det var endast medlidande med den gamle
ungdomsvännen, som hon hade så innerligt kär, och som
hon visste att hon med sitt giftermål skulle bereda
en stor sorg, en sorg, som kanske skulle kosta honom
hela hans lifs lycka.
Hon stod i valet mellan att göra sin far eller
sin vän emot. Hennes eget, innersta hjerta hade
ingenting att göra vare sig med det ena eller det andra.
— Hon hade aldrig hyst någon kärlek, icke ens något
tycke för sin kusin, — och hvad grosshandlar
Curt-mann angick! — Skulle det vara henne möjligt att
gifta sig med honom?
Hon, gifta sig! — och nu, snart! Och med denne
man, som var henne alldeles främmande? Hon visste
väl hur han såg ut. Hon hade ofta, med en främmandes
kritiska, kalla ögon, sett på hans stora gestalt och
hans markerade ansigte, när han kom in i banken. —
Men skulle denna store, stränge, främmande man bli
hennes man? — Hon stod ännu alldeles blek och
tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
