Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En trött, lycklig domning hade kommit öfver
hennes varelse. Hon stod, som om en förtrollning höll
henne fången. Hon kunde icke bryta den, hon skulle
icke ha velat det, om hon också hade kunnat.
Hon insög hvarje ord af honom, hvarje tonfall i
hans stämma med återhållen andedrägt.
»Jag vet, att jag borde ha väntat»; sade han, som
icke förstod hennes obevekliga tystnad. »Jag vet, att
jag är häftig och inte kan styra mig i tid, och jag skall
gå, jag skall gå och inte komma igen förrän jag får
lof. — Säg bara, att ni inte är ond på mig. — Ni är
ju inte ond på mig?»
Nina log och skakade på hufvudet.
Han grep hennes hand och kysste den ofvanför
handleden, tre, fyra, fem gånger, med korta, brännande
kyssar.
»Säg mig ett ord», bad han med sin mest
bönfallande stämma. »Säg mig, om jag har något hopp
att lefva på?»
Hon lyfte sina goda, trofasta ögon emot honom
och sade: »Ja gå! — Gå nu! Det kom så oväntadt;
jag måste vara ensam.»
»Och när får jag komma igen?» bad han ifrigt.
»Om en vecka», svarade hon.
»En vecka! Det är ju en hel evighet! Nej. om
ett par dagar eller en dag! Låt mig komma i
morgon qväll? Inte sant? Jag kan gerna få komma igen
i morgon qväll?»
Han bad som en, som redan har fått ett jakande
svar. Han såg så olycklig, så ifrig, så intagande ut.
»Kom då i morgon qväll», svarade Nina och log.
Hon började känna sin makt svika. »Men gå, gå nu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
