Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödesdigert skall ske. För att med en rask
ansträngning skaka bort detta underliga tryck, sade Nina:
»Nu skall jag plocka syrener åt er», och hon
räckte upp armarna för att draga de tunga hvita
klasarna ned till sig.
Tofte såg på henne. Han såg på henne med
dessa öppna, klara, omfattande ögon, som om han
med en blick ville uppfånga hela hennes bild.
Plötsligt grep han hennes ena arm om handleden.
Han tog den fast, nästan hårdt och sade långsamt och
tydligt, men med sakta stämma:
»Jag älskar er!»
Nina släppte grenen och blef stående utan att
röra sig.
»Det sårar er kanske, att jag säger det nu, så
snart efter sedan ni har blifvit fri, men, — ja, jag
kunde inte vänta längre!» Han stönade som om
något ville qväfva honom.
»Ni kan ha anledning att misstro mig», fortfor
han hastigt och sakta. »Jag vet ju, hur rik ni är.
Ni kan tro att det är det, — men det tror ni inte?
— nej, ni tror det inte! — Jag har inte något emojt
rikedom, tvärtom, jag anser det för en lycka, för ett
medel att göra lifvet lyckligt för två som hålla af
hvarandra, men om ni vore den fattigaste flicka i
staden, ja, en landstrykerska ute på vägen, jag
försäkrar er, jag skulle älska er lika högt! Ni är för
mig den enda, den enda i verlden!»
Nina stod qvar orörlig. Icke ens hennes läppar
rörde sig. Hennes ögon voro nedslagna och fästade
på den svarta skuggan af henne sjelf, som låg i
månljuset på gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
