Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåliga. Hon mindes hans uttryck, då han kastade bort
sin cigarr, den dagen de talade derom.
Han hade ett varmt, lefvande bjerta, som lätt
slog hastigare för all skönhet, — var det något underligt?
Hon visste allt för väl hur en man är, som har
ett iskallt hjerta, endast uppfyldt af honom sjelf.
Och dock, hvad skulle hon svara honom? Hon
hade allt för nyss blifvit enka för att finna det
passande att redan ingå en ny förbindelse. — Men den
var ju redan ingången i hennes hjerta?
Ja, det var en annan sak. Deraf kunde ingen
taga anstöt, men man skulle icke gifva folk anledning
att tala ondt om en, att tro eller säga, att hon endast
hade väntat på att hennes gamle man skulle dö, för
att i en hast få en ung man.
Nej, hon ville bedja honom vänta. De skulle
skiljas åt under denna sommar. Han måste stanna i
staden, och hon kunde resa till någon badort vid
vest-kusten. — Till hösten, till vintern kunde de träffas
igen, och när ett eller halftannat år hade gått, kunde
de åter tala om detta.
Hon tänkte på hvad hon ville säga honom, och
hon såg honom böja sitt hufvud och lofva att vara
henne lydig, och så kom en stilla hvila öfver henne,
och hon föll i sömn, då det började blifva ljust.
Hon hade sofvit några timmar, då hon vaknade,
plötsligt som om ett starkt larm skulle ha väckt
henne, men det var blott en stark tanke.
I dag, alltså i dag, skulle hennes öde afgöras. —
Solen föll klart in i rummet, foglarna sjöngo med full
hals, och en frisk vind rasslade i löfvet och kom alla
bladen att darra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
