Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina kunde icke finna sig i att folk skulle lägga
sig i hvad hon nu gjorde, och hon hade varit så van
att uppföra sig med hänsyn till alla andra, och hade
aldrig utsatt sig för sqvaller, så att hon nu gick
mycket försigtigt, ja listigt tillväga, för att ingen
skulle få nys om, hvad hon företog sig.
Hon och Tofte möttes på de underligaste tider
och ställen, och hemma hos henne beskyddades de af
en gammal trotjenarinna.
När Nina mötte Tofte på gatan eller på
bjudningar, vexlade de de allra ceremonielaste helsningar
och samtalade ofta en stund om affärer. Men ibland
kunde det också hända, att Nina, när hon såg Tofte
långt borta på gatan komma i sällskap med någon
annan, då plötsligt rodnade så, att hon tog sin tillflykt
till närmaste butik och frågade efter en eller annan
orimlig sak i sin förskräckelse för att möta honom.
Emellertid förstodo de verkligen att dölja saken
»å väl, att ingen hade en aning derom. Man fann
endast, att Nina hade*blifvit så ung och vacker och
visade ett så ovanligt intresse eå väl för sina bekanta
som för alla välgörenhetsinrättningar och andra företag,
som hon en tid efter sin mans död visat sig alldeles
likgiltig för.
Hon gick också omkring som om hon haft vingar
på hälarna.
Hoii kände sig stå i en sådan förskräcklig skuld
till alla olyckliga, nu då hon var så underbart
lycklig, och hon pålade sig ständigt nya pligter och
uppoffringar för att om möjligt afbetala en liten
smula deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
