- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
115

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon hade lefvat i, väntade hon ibland omedvetet att
han skulle lida mera för henne, att han djupare skulle
deltaga i allt hvad hon hade utstått, men när han
såg på henne eller kysste henne, eller endast slöt
henne i stum lycka i sin famn, glömde hon det. Hon
hade ju nu allt hvad hon kunde önska.

Hvarfor sörja öfver det förflutna längre?

Ibland kunde han gripas af en egen vältalighet,
en vältalighet, som gick ut på att lofprisa henne.

Yid sådana tillfällen satt han alltid ett litet stycke
ifrån henne, och hans röst hade icke samma förtroliga,
smekande ljud som annars. Det lät snarare, som om
han berättade henne om någon annan.

. »Du vet inte alls, hur söt du är», sade han. »Och
gudskelof att du inte vet det. Ser du, det är på en
gång något så kraftigt och mjukt hos dig, något som
jag aldrig har sett hos någon annan. Kraftiga qvinnor
känner jag nog; stora, bredaxlade, beniga varelser.»
Nina skrattade. — »Ja, eller små, bleka, sega personer
med viljor af stål. — Eller också mjuka! Ja bevars,
mjuka som crémepudding, — bara söta och lösa och
smaklösa, så att man blir riktigt utsvulten af att vara
tillsammans med dem. — Men du!» — Nina log och
såg på honom med nyfikna ögon.

»Ja, jag vet nog, att du har mera karaktär än
en hel armé af män, men du visar det inte, du visar
bara hur söt du är. — Nej! rör inte vid ditt hår!
Jag tycker just om när det faller ned i pannan på dig.»

Nina satt som om hon suttit på understol och
fann nöje i allt hvad han sade. — Det var icke
alls det samma, som när hennes väninna, Hilda
Linde-man, satt och utgöt sig öfver henne i en beundran, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free