- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
175

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!7A

eller ett tåg som aldrig kommer, och i sådana
ögonblick är hela ens varelse tankspridd och sysslolös:.
Hvarje dag var något oberäkneligt att gå till mötes.
Hvad skulle han nu. hitta på? Hvad skulle han nu
vara vid för lynne?

En och annan gång hade Nina talat med honom,
allvarligt, af hela sitt hjerta, och han hade stillatigande
hört på henne, men när hon tystnade, sade han:

»Ja, tack för din goda tanke om mig! Jag ser
nog, att jag i dina ögon är en oduglig stackare, som
inte har mera vilja eller förstånd än ett lindebarn,
men det tjenar till ingenting att predika för en så
gammal syndare som jag. Som jag är, sådan är jag
och kan inte göra några konster. Tycker du inte
om mig, så kan du låta bli.» Och det kunde gå flere
dagar, då han var kall emot henne, undvek henne
och behandlade henne som en främmande.

Det var hvad hon minst af allt kunde uthärda.
Hon spejade i hans ansigte efter ett vänligt uttryck,
hon gjorde sig så älskvärd* och så vacker som möjligt
för att förmildra honom, men när intet hjelpte, kom
hon slutligen, kastade sig om hans hals och bad om
förlåtelse. ,Hon hade varit fordrande, pedantisk. Hon
hade sett spöken på ljusa dagen.

Och när han då log med sitt gamla leende och
plirade med ögonen, skälmaktig och intagande som
han var, då föllo för ett ögonblick alla tvifvel och
all sorg från Ninas hjerta. Hon: hade honom ju här,
mellan sina armar. Hon såg in i dessa ögon, som
för henne voro de skönaste på jorden, och hon
skämdes öfver att för ett ögonblick ha förspilt hans kär*
lek med sitt öfverflödiga allvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free