Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett beständigt vågsvall utan fast mark
under fotterna, och Nina blef så trött, så trött.
Hon önskade ibland, att lifvet snart måtte yara
slut, blott för att få ro.
Ingenting och ingen kunde fängsla hennes
tillvaro. Hon längtade blott efter en, och för honom
kunde hon intet göra.
Den sommaren rådde doktorn Nina att på några
veckor resa till Norge, och Tofte följde henne.
Det var en torr och klar sommar, och bergsluften
i sin uppfriskande renhet gjorde Nina godt. Hon
och Tofte gingo långa promenader, och Tofte sade:
»Det påminner mig nästan om vår första lyckliga
resa söderut.»
Det stack till i Nina. Icke ens denna första resa
hade varit lycklig för henne.
Alla, alla minnen sedan hon blef gift voro
blandade «med en underlig, bitter bismak, så att hon helst
aldrig ville tänka på gårdagen. Men i morgon! Hvem
visste hvad som kunde hända i morgon!
De lågo vid en badort, men umgingos icke mycket
med badsocieteten. Der funnos några gamla giktsvaga
prester och ett stort kotteri Eristaniabor, som höllo
ihop vid ständiga chokoladbjudningar, körturer o. s. v.
En del utländingar bodde afsides och umgingos icke
heller med badsocieteten, och så funnos der några
familjer, der en och annan af medlemmarne var hopplöst
sjuk och omkring hvars vagn eller hängmatta föräldrar
och syskon sutto i stilla resignation.
Nina saknade icke sällskapslifvet.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
