Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här sitta vi ju riktigt bra med hvarandra eller
hur?» Hon drack sitt glas i botten och sade derpå:
»Jag har sådan lust till att vi tre skola bli goda
vänner. Skulle inte det kunna gå för sig?» Hon
räckte en hand mot Nina och den andra till Tofte.
Hon såg på Nina, men hon höll Toftes hand längre
qvar.
»Min hustru och jag kunna väl inte önska något
bättre», sade Tofte. Nina sade ingenting. Hon log
blott och tryckte Julias hand, men hon kände sig
beklämd till mods. Rundt omkring pratade och
skrattade man. Ljuskronorna hade blifvit tända, och
utanför stodo stjernorna och blixtrade på den milda
sommarhimlen.
»Hvad jag gerna skulle vilja höra er sjunga
något mer», sade Tofte efter en stund. »Men det tar
väl allt för mycket på er.»
»På mig!» sade Julia och skrattade. »Jag är den
starkaste menniska i verlden, och hvad det angår att
blifva angripen af sången!» hon ryckte på axlarna.
»Ni förstår väl, att det är komedi alltihop!»
Tofte såg frågande på henne. Hans ögon hade
fått ett vredgadt uttryck. Han tyckte icke om, att
han blifvit så starkt ”gripen af något som var beräknadt.
»Ja, ni skall inte slå ihjäl mig för det», sade hon
leende. »Ni kan väl förstå, att vi konstnärer inte så
der kunna uppröras hvar gång vi önska uppröra
andra, — då skulle det ju snart inte vara en blodsdroppe
i oss längre. — Det vore, som om en doktor skulle
gå och sörja öfver hvar patient, som dog. Katten
skulle vara doktor på sådana vilkor! Nej men, ser
ni, vi veta hur man känner det!» Hon slog sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
