Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen på brötet. »Vi ha upplefvat det allt sammans
— åtminstone i fantasien, och när man så har
instrumentet i ordning, är det så tillfredsställande att se
hur det verkar på andra.» Hon skrattade och gnuggade
«ig i händerna.
»Och ni sjelf är iskall?» frågade Tofte, fortfarande
med samma vreda blick.
»Ja — kall som champagnen här! — Det är vin
ändå!» sade hon och tömde ett nytt glas.
Det dröjde icke länge, förr än hon sjöng igen,
det ena stycket efter det andra. Tofte tyckte
beständigt, att det sista hon sjöng var det bästa. Antingen
det var glädje eller sorg, patos eller skämt hon
uttryckte, fann hon det lika säkert och träffande, blott
det fans dramatiskt lif deri. Visor sjöng hon icke
gerna och gjorde det tråkigt.
»llsch, dessa nordiska sorgeqväden, som alla gå
i a-moll», sade hon och böljade jama som en katt.
»Skall det vara rörande?»
Längre fram på qvällen spelade herr Kuhn upp
till dans, och man dansade af alla krafter.
Julia dansade med passion och var glad och
frimodig mot alla.
Hon hade ett sätt att genast blifva förtrolig med
folk och dock låta dem känna, att de måste hålla sig
på ett oändligt afstånd från henne, som fängslade
och förvirrade herrarne. De svärmade som myggor
kring ljuset och trodde sig vara i den största
lycksalighet, tills ett ord eller en blick af henne var som ett slag
med handen, som kom dem att falla vanmäktiga ned.
Icke förrän sent på qvällen gingo Toftes hem.
De gingo tysta, och då de kommit hem, blef Tofte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
