Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hvad vill du göra med din frihet sedan?»
frågade hon.
»Hvarför frågar du det?» sade han och såg
flyg-tigt på henne.
»Derför att jag tror, att du redan inte är fri
längre», sade hon. Hennes röst hade blifvit lugnare.
Hon talade klart och tydligt.
»Nåväl!» sade han. »Jag vill vara ärlig emot dig.
— Du har rätt, jag är inte fri längre, jag är inte
min egen herre. Jag tillhör endast en, en som jag
älskar mer, än jag någonsin trodde att man kunde
älska på jorden.»
»Och hvad vill hon göra med dig?» frågade Nina.
»Hon kan göra med mig hvad hon vill», svarade
han. »Jag är hennes slaf, hennes tillhörighet, jag
följer henne hvart hon går. Jag kan inte tänka mig
någon större lycka än att vara vittne till hennes
triumfer. Jag som sjelf ingenting är. Och hon, hon
bryr sig endast om mitt bifall, om min kärlek!» Han
stannade och tryckte händerna mot bröstet, som om
en så stor lycka gjorde ondt.
»Och när hon tröttnar på dig?» sade Nina och
såg på honom. »Hvad skall det då bli af dig?»
»Det hjelper inte, att du vill skrämma mig», sade
han. »Sådana menniskor som hon älska blott en gång,
och hennes kärlek är inte af det slaget, som qväfs af
hvardagslifvet. Kan du inte höra på hennes sång,
hur hon kan älska?«
Han blef hänförd. Han glömde, att det var till
sin hustru han talade, och tyckte, att han dock ville
få henne att förstå, hur högt han kunde älska en sådan
som Julia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
