Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckte ut armarna, och fadern gick sakta, sakta fram
och böjde sig ner med det dyrbara lilla byltet och
lade det vid moderns bröst.
Ännu hade icke Mina kommit längre än till
länstolen vid fönstret. Det gick långsamt. Hon satt der
mellan kuddar och täcken och såg på sin lilla flicka
i vaggan. Solen sken in på barnets hår, ett sådant
starkt, lockigt, mörkt hår. Eller var det egentligen
mörkt? Några små lockar tycktes nästan gullgula,
andra hade en rödaktig glans. Mina satt och tänkte
på, att det både fans blått och grönt i skuggorna, och
der det var mörkast, var det nästan svartblått; men
förtjusande var det, och i ring efter ring hängde det
ned öfver de fina ögonbrynen och den lilla svettiga
pannan, som stack upp öfver kudden. Hvarifrån hade
barnet egentligen. fått lockigt hår? Ingen af
för-äldrarne hade det ju; men Anders sade, att han
också haft ett sådant lockigt hår, då han var helt liten,
men att det alltid ändrar sig; han hade blifvit
kortklippt, kammad och borstad med vatten, och då kan
till och med det lustigaste hår blifva rakt. Men
ögonen? Nu, då den lilla flickan slog upp ögonen
och med ett allvarligt, nästan högtidligt uttryck lät
dem följa flugorna, som dansade i taket, tyckte sig
Mina se samma ögon som den der aftonen nere vid
granen, då ett ungt, lyckligt ynglingaansigte böjde sig
öfver henne och hon såg in i två varma, bruna ögon,
som trängde rakt till hennes hjerta; men det var länge
sedan, ack så länge sedan! Anders hade fått något
strängt, något enformigt mörkt i blicken nu. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
