Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––»Nu vet jag, hvad vi skola kalla vår lilla flicka»,
sade Anders, i det han tog pipan ur munnen, — den
hängde der för det mesta — »vi skola kalla henne
Rakel.»
»Du menar», log Mina, »att du tjenade så länge
för att få mig — mer än fjorton år.»
»Ja, också derför», sade han och lade sin stora,
magra hand på täcket öfver Minas knän, »och så är
det ett namn, som betecknar trofasthet. Du väntade
ju också på mig, Mina, och ser du, trofast, det är
hvad jag mest önskar att vårt barn skall blifva;
trofast mot Gud, mot oss, mot sig sjelf. Det är så mycket
fram och tillbaka nu för tiden. Menniskorna veta
hvarken, hvad de tro eller vilja, de äro ingenting att
lita på. Rakel skall blifva en, som man kan lita på.
Hon skall blifva vår ålderdoms stöd.»
Och Rakel kom hon att heta, då hon blef döpt
den varmaste dagen på hela sommaren.
2.
Hon lärde sig först sent att tala och gå, men så
snart hon kunde gå, sprang hon oupphörligt i väg på
, egen hand och slog med armarna åt pigan, som ville
fånga henne.
Så började hon leka, och hon kunde sitta timtals
och plocka T>ch ordna med småsten och sand eller
blommor, som hon ref af kronorna på. När Mina
gick omkring i trädgården eller vid uthusen, såg man
alltid i det gröna en liten röd eller gul fläck i
närheten af henne. Det var den lilla Rakel i sin
eldröda eller saffransgula, hemväfda bomullsklädning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
