- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
229

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så började hon läsa, men det gick trögt, riktigt
bedröfligt trögt. »Jag vet ännu inte riktigt, om det
är för att hon inte kan eller inte vill, men hon skall
i alla fall, och bara hon märker, att det är menadt

riktigt på allvar, så fogar hon sig nog i det», tänkte

modern.

Då hon var sex år, kunde hon dock så der
tem-ligen stafva sig igenom A-B-C-boken och under Minas
uppsigt sticka ett par hvarf på en strumpa.

Prestgården låg på Ostgötaslätten. Det fans ingen
skog i närheten, men omkring huset var en
gammalmodig trädgård, och der bakom ett par hagar, der

kreaturen gingo om sommaren. Af berg fans det

icke heller några utom de stora, kala knallar, som med
korta mellanrum bröto fram ur den odlade marken;
men långt borta emot horisonten sträckte sig
Kolmårdens böljande linie. Var det mycket varmt, lågo
bergen inhöljda i en mjölkaktig dimslöja och
för-svunno nästan helt och hållet; men på vackra, lugna
sommaraftnar i solnedgången kunde de stå i en djup
blå färg upp emot den glödande himmelen, och var
det klart biåsväder, då kom det lif i hela den böljande
åsen. Den förändrade färg, man tyckte nästan, att
den förändrade form hvart ögonblick, när skyarna och
solstrålarna vexlade deröfver och gjorde den än
svart-blå, än skinande ljus. Då likasom växte den, kom
närmare, vek tillbaka igen och kunde plötsligt stråla
så klart, att man nästan tyckte, att det blott var en
kort väg dit bort, och dock var det många mil.

Om vintern var det mörkt och dystert derute på
slätten, men om våren blef också der härligt, liksom
öfverallt för resten. Omkring prestgården stodo många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free