Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och du kan då icke göra annat än att lyda. Det är
blott en sak, som är starkare än konsten, och det är
kärleken — åtminstone för somliga. Jag kunde icke
betänka mig i valet, då jag stod framför det. Du har
ännu intet val, du har konstens befallning att följa.»
Rakel brände upp detta bref.
Ett par dagar derefter gick hon med sin far öfver
fälten. Hösten stod för dörren, och det började bli
kallt. Hon drog sjalen tillsammans omkring sig och
gick med raska steg vid sidan af fadern. Himlen var
grå; tunga, regnfylda skyar gledo helt nära jorden.
Slätten såg så torr, så fattig, så glädjelös ut. När
sölen, denna idealiserande makt, var borta, hvad blef
det då af denna lidande natur? Det såg alltsammans
så hårdt, så hopplöst ut.
»Nu kommer vintern snart», sade fadern. »Sista
vintern sutto vi så ensamma. Nu blir det en annan
sak, då vi ha dig hos oss. Du skall få se, hur trefligt
vi ha under de långa vinteraftnarna, när vi sitta vid
lampan. Jag ser, hur godt vi sitta, du och mor med
edra handarbeten i soffan, och jag vid sidan med en
tidning eller en bok. Det gör ingenting om det
stormar och regnar utanför, vi ha det så godt
inomhus . . .»
Rakel svarade icke. Hon såg bort emot Bråviken,
som var svartgrå, och der mörka böljor vältrade sig.
Blåsten slog henne i ansigtet och kastade hennes bara
hår öfver pannan. Hon strök bort det och suckade.
»Du suckar?» sade fadern; »tänker du inte med
glädje på att stanna hos oss i vinter?»
Rakel böjde hufvudet. Det smärtsamma, mörka
öfver hennes panna och ögon blef så starkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
