Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en hast ihop en historia med så mycket dygd och
moral, att hon kunde locka tårar i de gamla
damernas ögon.
Det hände till och med, att de ibland kunde
se på hvarandra och säga: »Men den boken måste
vi nödvändigt läsa», men då hette det alltid: »Ja,
tyvärr måste jag lemna den tillbaka i morgon,
och den är utsåld i bokhandeln.» — Hon visste, att
de aldrig skulle göra sig någon vidare ansträngning
för att skaffa sig lektyr.
När hon ville, bad hon sin barndomsvän Edvard,
h vilken ungefär vid samma tid, som hon kom till staden,
hade fått plats på ett kontor där, att tillbringa en
middag eller qväll hemma.
Hon sade till tanterna, att han var en så olycklig
ung man, hvilket han verkligen också för ögonblicket
var, af kärlek till Dina, och hon beskref de
äfventyrli-gaste och mest upprörande händelser från Edvards hem,
en beskedlig köpmansfamilj, som hade lefvat det
enformigaste hvardagslif, med så lifliga färger och så
talande gester, att tant Birgitta en qväll blef så rädd,
att hon icke vågade gå ensam in i sitt rum. Och
sedan sutto de och eågo så nyfikna och deltagande
på den unge herrn, när han, omedveten om sina
upprörande familjeförhållanden, åt sin söndagssoppa hos
dem, men de vågade ingenting säga till honom. Dina
hade ofta upprepat: »Han är i hög grad ömtålig för,
att någon skall röra vid de sorgliga förhållandena
hemma, så att, söta tant Mina och kära tant Birgitta,
låtsa för all del, som om ni inte vet någonting!»
Hvarför hon gjorde upp alla dessa historier, är
icke godt att veta. Hon visste det knappt sjelf, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
