Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var troligtvis endast för att få någon omvexling
i det enformiga hvardagslifvet. Midt i den mest
spännande situation hon hade framkallat, när tant
Mina satt med den gröna ögonskärmen på ena örat
och tant Birgitta lyssnade med öppen mun, kunde
Dina plötsligt brista ut i skratt.
»Usch, du skrämmer mig», jämrade sig tant Mina
och hoppade högt upp. »Skrattar du åt, att han gick
i sömnen uppe på taket?»
»Nej, det var något annat», sade Dina och kysste
henne. »Det var något så komiskt jag kom att
tänka på.»
»Nå — nå», lugnade tant Mina sig sjelf. »Men
låt oss nu höra. Fick de ner honom igen?»
En annan gång hade hon inbillat dem, att den
unge Edvard Krygers far led af fixa idéer och vissa
perioder icke tillät medlemmarna af sin familj att
äta. De måste gripa till allt, hvad de kunde få tag
på, knappar, griffiar, ja, till och med sina gamla
galoscher. Edvard hade lidit mycket af detta och
vågade aldrig äta sig riktigt mätt, när han var borta.
Följden häraf var, att när den unge mannen åt hos
de gamla damerna om söndagarna, voro de nära att
qväfva honom med all den mat de stoppade i honom.
»En liten smula till!» — »Ni kan bestämdt mycket
väl», och fastän Edvard hade en adertonårings
strykande aptit, kunde han dock omöjligt tillfredsställa
deras fordringar.
En af de flickor, som Dina oftast förde med
sig hem, var Maria Heller, som under det sista
året hade varit hennes förklarade hjertevän, och fastän
tanterna icke kunde tåla hennes korta hår och herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
