Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo sig omvexlande en liten lur och knuffade sedan
hvarandra vakna.
Ebbas mor, grefvinnan von Täme, hade fått en
bra plats anvisad åt sig, och hon satt der under hela
examen och lyssnade med intresse, icke blott på Ebbas,
utan ock på alla de andra flickornas svar. Det var
något uppmuntrande i att möta hennes ögon. De
sågo ut, som om de sade: »Tänk dig nu för; du vet
det bestämdt mycket väl.» — Midt emot henne, vid
en af de första bänkarna, satt fru Fransson och hennes
andra dotter. Fru Fränsson var klädd i svart, en
mycket vidlyftig klädning, som hon spridde vidt
omkring sig och icke tålde att någon annan rörde vid.
Hon satt nästan som Hulda, spänd med framsträckt
hals och väntade på hvarje fråga Hulda skulle få,
eller rättare på det utmärkta svar hon skulle ge, och
för hvar gång Hulda med hög och säker röst rabblade
upp svaret, vände fru Fransson på sig och såg med
en triumferande blick på de omkringsittande.
»Ja, man kan ju inte rå för, att man har
be-gåfvade barn», tycktes hennes min säga. Så snart
någon tog i dörren för att komma in, gjorde hon helt
om och mönstrade från hufvud till fot den
oförskämde, som vågade störa lektionen. Hon sjelf hade
kommit tio minuter innan examen hade börjat, och
hon var den sista, som reste sig från sin plats; — det
var ett exempel, §om hon önskade inprägla hos de
andra.
Under en af qvarterna gingo Maria och Dina arm
i arm på gården.
»Jag kommer i alla fall snart och helsar på dig,
Dina! Du har ju fått lof att ta emot mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
