Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, kom så snart du vill, älskade vän!» svarade
Dina och tryckte hennes arm.
»Tänk, att det är sista, allra sista dagen vi äro
tillsammans!» tilläde hon derpå.
»Jag vill helst inte tänka på det», svarade Maria
barskt. »Det är så förskräckligt, att jag inte vill tro,
att det är sant. Hvem vet, hvad framtiden kan föra
med sig. Vi träffas kanske aldrig mer.»
»Hur kan du säga något så dumt!» sade Dina och
slog henne lätt på kinden. »Det beror väl på oss
sjelfva. Du har kanske för afsigt att öfverge mig,
men jag, — jag —»
Hon afbröts af att en af lärarae kom fram till
dem. Det var den lilla vackra herm, som intresserade
sig för Dinas sång. Han böjde hufvudet till en
hpls-ning och sade:
»Jag hoppas, fröken, att ni inte skall glömma att
utbilda er vackra röst. Om ni i tid ville intressera
er derför, skulle ni bestämdt komma att sjunga
utmärkt bra.»
»Åh, jag tror inte, att jag har vidare anlag för
musik», svarade Dina och skakade på hufvudet. »Ni
vet sjelf, herr Hjort, att jag har så svårt att lära mig
takten riktigt.»
»Det är bara derför att ni inte vill vara flitig»,
sade läraren och smålog. »Men när ni nu inte får
några lexor längre, kan ni nog egna en del af er tid
åt musiken.»
Klockan ringde, och Maria släppte Dinas arm och
gick förut.
»Och så ville jag säga er tack, — tack för den
tid, ni har varit min elev. Jag har haft mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
