Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina var egentligen aldrig kär i annat än sjelfva
kärleken. När hon blott visste, att en af hennes
afgudar var på teatern, kände hon sig i en luft, som
liksom blomsterdoft berusade henne och gjorde henne
lycklig, och ofta kunde hon känna, att denna kärlek,
som hon lefde af, inspirerade hela publiken. Alla
voro kära i henne vissa qvällar, icke blott i hennes
spel, utan i henne sjelf. Det flöt tillsammans som
applåder och smekningar öfver hennes hufvud. Och
när hon stod och neg med blommor i famnen och
såg åt alla sidor och upp till raderna, sade hon
half-högt för sig sjelf: »Tack, tack! Jag älskar er
allesammans — och dig i synnerhet!» — med en särskild
blick till en plats, der någon satt, som hon för
ögonblicket svärmade för.
Maria var som sagdt den, som fick hela Dinas
förtrolighet, och då det helst skedde i skymningen i
Dinas lilla budoar, kunde Maria skratta så mycket
hon ville åt alla de qval och den sällhet, som Dina
vexelvis led af.
När hon var trött på en tillbedjare och lemnade
honom, hade Maria icke minsta barmhertighet med
det stackars offret: »Det är godt nog åt dc ego-
isterna, de karlame!» var hela det begrafhingstal
hon höll öfver dem.
Hon hörde alltid med stort deltagande på allt,
som Dina anförtrodde henne, icke för sakens skull,
utan för Dinas skull, ty i henne fann Maria ett
outtömligt ämne till intresse. För Maria var hon poesien
i lifvet, annars lefde hon blott för »sitt stora
samhällsarbete», som hon kallade det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
