Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig. Hon kände sig alldeles ensam och
öfver-gifven, icke ett enda ansigte, som hon älskade, såg in
i hennes och sade henne ett tröstens ord.
Det knackade sakta på dörren.
»Kom in», sade Hedvig.
Dörren öppnades, och der stod mot den mörka
öppningen en högväxt qvinnogestalt, det var en af
»systrarna». Hon var svartklädd med den lilla hvita
mössan öfver ett tjockt, svart hår. Ansigtet var
blekt, nu i skymningen såg det nästan hvitt ut.
Hedvig såg emot ett par stora, mörka ögon under tjocka,
svarta ögonbryn, som hvilade på henne.
Hon reste sig till hälften i stolen och sträckte
ut armarna.
»Ebba!» ropade hon och sjönk tillbaka.
Ebba gick fram till henne, helt nära.
»Hedvig, — Hedvig», sade hon dröjande, »är det
du — är du här?»
Hedvig kände så väl igen den djupa, mjuka
röstan med dess lugna tonfall. Hon lade sitt
huf-vud upp emot Ebbas svarta klädning, stack hela
ansigtet in i den och brast i gråt. — Ebba lade sig på
knä bredvid henne och lade hennes hufvud mot sin
skuldra. Hon slog armarna om henne och lät
henne gråta. Då hon blef litet lugnare, sade Ebba
sakta:
»Att jag skulle se dig här! Hvarför har du
kommit?»
»För att dö, Ebba, — för att dö», snyftade
Hedvig sakta.
Ebba strök henne med handen öfver håret:
»Vill du gerna lefva?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
