Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig såg upp med sitt förgråtna ansigte. Hela
pannan var full af rufsiga, krusiga små lockar.
»Jag tror det», sade hon. »Jag ville så gerna
först vara litet lycklig en gång.»
Ebba suckade blott och fortfor att stryka henne
öfver håret.
»Och du, Ebba», Hedvig smålog, »dig hade jag
då minst af alla väntat att se här. Jag trodde du var
gift.»
»Trodde du?» sade Ebba sakta. »Vet du det då
inte ?»
»Hvilket?» frågade Hedvig. Hennes förgråtna ögon
hade fått ett så ömt uttryék.
»Att han är död», svarade Ebba. Hon sade det
helt stilla, det darrade blott litet omkring hennes
näsborrar och i ögonbrynen.
»Var det han — var det din kusin?» frågade
Hedvig. »Han, som jag såg i ditt album?»
Ebba nickade. Det dröjde litet, innan hon kunde
tala.
»Vi — vi voro förlofvade», sade hon slutligen.
Hon låg fortfarande på knä bredvid Hedvigs stol och
strök handen öfver hennes hufvud. »Allting var
färdigt till bröllopet. Vi skulle vigas ute på Täraö och
sedan resa till Italien, men han förkylde sig, ingen
kan säga hur. Han fick lunginflammation, och på tre
dar —.» Hon kunde icke tala mer.
Hon lät hufvudet sjunka ned på kanten af
länstolen och blef liggande der med ansigtet doldt.
»Ack, Ebba!» sade Hedvig, det lät så jämrande.
Hon kände det också, som om hon hade fått ett hugg
i hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
