Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba satt inne hos Hedvig, som låg hvit i »uj
säng med slutna ögon.
»Ebba!» sade hon plötsligt sakta. Ebba bö;
hufvudet mot hennes kudde.
»Ebba, jag är så lycklig!» Hon öppnade ögonen.
De voro så stora och mörka i det bleka, infallna
an-sigtet.
Hon såg mot fönstret, der aftonhimlen glöud**.
»Så vackert», sade hon sakta. »Rödt och violett.»
Hon slöt åter ögonen. Det var, som om hon
skulle falla i sömn. Hon såg för sig en sjö med gröna
björkar och ett litet hvitt hus, der hon och hennes
far hade bott en sommar. Det lyste som en hvit
prick i det gröna, och hon såg sig sjelf, som man
ser sig i drömmen, gå med en stor hatt på, med
ett metspö i handen, och hon tyckte, att hon
ropade efter sig sjelf: »Gå hellre ned i hagen, — i»*
i hagen.»
Ebba låg på knä vid sängen och bad. — D«
lilla huset blef hvitare och hvitare. Det gjorde r’\L
tigt ond t i ögonen. Hedvig slog åter upp ögonefi,
så stort.
Hon bredde ut armarna mot Ebba.
»Ebba!» sade hon högt. »Frihet!» — Hon log
och förblef liggande med utbredda armar,, död på sin
kudde.
Der ute flammade himlen upp ännu en gång,
som en eld, man kastar nytt bränsle på, men så
blefvo alla färger kalla, de släcktes — och det blef
natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
