Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongl. Kungörelsen, angående skatt för hundar; d. 1 Juni 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cember månad året näst före det, under hvilket skatten
skulle komma att upphöra.
Det alla etc.
Anm. 1. Beslut om hundskatt för år 1877, fattadt af
stadsfullmäktige d. 20 Febr. samma år, har icke af
magistraten verkställts, hvilken åtgärd, med hänsyn till of van
återgifna §§ 3 och 8, efter stadsfullmäktiges besvär
godkänts. Kongl. Res. d. 29 No v. 1878. Se N. Höjer,
Kommunal uppslagsbok, sid, 96.
Anm. 2. Rörande användningen af hundskatten hafva
kommunerna fått fria händer. I en kommun beslöts, att
hundskatten skulle tillfalla en orgelverkskassa, dock att
tvenne egendomar, som hade egen fattigvård och eget
skolväsende, skulle »för sin del endast med hälften af
hundskatten lämna bidrag till nämnda kassa». Och enär
beslutet icke innebar, att personer, boende å egendomarnas
områden, skulle erlägga hundskatt till lägre belopp än öfriga
invånare i kommunen, utan endast afsåg, att viss del af
skatten skulle få användas för gemensamma behof inom
dessa områden, som hade egen fattigvård m. m., så
ogillades däröfver anförda besvär.
S. kommun beslöt först, att kundskattsmedleu skulle
användas till att borttaga en backe, sedan att samma
medel skulle insättas i li frän te* och kapital försäkringsansta! t
för inom församlingen födda barn, och Kongl. Maj:t fann
skäligt därvid låta bero. C. G. Hammarskjöld, sid. 114.
Anm, 3. Rörande besvär öfver meddeladt utslag, enligt
6 § nyssnämnda förordning, föreskrifver Rättegångsbalkens
25 Kap. 5 § följande: i brottmål, ehvad de äro svårare eller
mindre, hafve ej någon lof att vädja ( = erlägga vad)
aningen emot värjemålsed, böter eller kostnad och skada,
som Underrätt i ty fall ålagt, utan må den, som ej nöjes
åt dess dom, besvära sig däröfver i Hof rätten, hälften
af dm tid, som lagvadda saker där fullföljas böra. Gör han
det ej, hafve ej talan däri vidare.
Anm. 4. I de saker, som genom laga vad gå till Svea
Hof lätt lfi ån Häradsrätt i Uppland, Södermanland, Västmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
