Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygda balkær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bygda B. XXIII. 237
dær sum firi alla skiþur; þa ær liþ at siax örum gilt. Nu
riþær man at uægh, hæfær liþ ur hurruku, gialde firi siax
öra. Nu huggær man tornpta garþ manzs, han ær sakær
at þrim markum. Nu liggær tompta garþær niþri ok kæra
þer egh æfte, sum skaþan fingu, þær a ængin soknare æfter 5
stæmna; hulikin soknare, sum þær æfte stæmnir, þa böte
þrea markær firi huaria þingstæmnuna, utan þe kæra æftir,
sum skaþan fingu, ok bötir han þöm, þa böte kununginum
ok egh förra. Huggær man garþ um friþ gærþi manzs,
böte firi siax öra ok atær spiællin; huggær man læst hus io
ok dorat, þæt ær þriggia märka sak, ok gæri atær æmgot,
sum þæt uar; huggær odorat hus, böte siaxs öra ok gæri
æmgot, sum þæt uar; huggær båt hans ælla annur anbuþ
hans, böte firi siax öra ok gæri atær æmgot, sum þæt uar.
XXIIII. Um æn man dræpær fæ manzs, huggær ælla 15
slar ælla bær i fiælstær.
Nu dræpær man fæ manz, gialde atær fullum gialdum,
kuikt kuiku gen, ok mæþ eþ tolf manna, at þæt uar mæþ
uaþa ok egh mæþ uilia, ælla böte þreia markær. §. 1. Nu
riþær man at hiorþ manzs ælla stoþe, huggær mæþ uilia 20
þæt i hæl, gialde atær fullum gialdum ok mæþ þrea
markær, sua firi annat ok sua firi þriþia; huggær flere mæþ
sinum uilia i hæl æn þry, þa böte fiuratighi markær.
1. SUþa (jfr isl. sMð) f.
Tunt trästycke, skida, här d.
s. s. liþ skeþ.
2. Hurruka, hurraka f.
Dörrhake, dörrstapel, hvarpå dörren
hänger; ordet är ett åna§
ta-yoµevov, hittils oförklaradt, ty
af Ordbokens etymologiska
gissningar därom är ingen rätt
tillfredsställande.
8. han näml. våld s värkar en.
13. hans o: någons.
20. Stoþ (isl. stöð) n. Flock
af hästar, tolf stycken enl.
Skånelagen; däraf i äldre VGl. sam-
mansättningen sto f hors o: häst,
som går ute i skogen i flock
med andra hästar, jfr isl.
stöð-hestr, stöðmerr. I södra
Gottland nytjas än stod i betydelsen
hästflock, men betyder märr i
de flesta andra dialekter likasom
ock det hsv. sto med
apoko-peradt d.
21. þæt kan enligt
sammanhanget icke åsyfta stoþe, utan
måste antagas hänvisa på fæ
manz i inledningen. Schlyter (ed.
p. 212 not. 70) gissar, att i st. f.
þæt bör läsas fæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
