Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref med bud att töfva, till dess jag blefve
färdig.»
Hon stod där med sänkt hufvud. Trötta
och brutna kommo de få förtviflade orden:
»Töfvat har jag i dagar och år, Erik Lange.»
»Visserligen, men min konst är långsam.
Den kan tvingas att bida för en feberrysning
af jorden eller för en list af den lömske
Mer-kurius; ja, du vet, att Tartarus kan vara en
led fiende, som vållar, att salpetern med ett
tordön slungas högt i luften.»
Hon stod stilla som bedöfvad, endast en
tanke genomborrade henne som ett kallt, hvasst
vapen. Hennes kärlek var honom intet värd.
Hon kunde gå för att aldrig vända åter.
Han stod något högre än hon, så att, skulle
hon se upp i hans smala, blekgula ansikte,
måste hon höja hufvudet och de tårdränkta
ögonen. Hon gjorde det ej.
»Urania, min Urania!»
Hon kände plötsligt hans armar omfatta sig
med den veka ömhet, som hos honom var
styrka, och han förde henne in i kammaren,
där luften var tät och tung af allehanda syror,
och dit solen ej hade lof att sända sina strålar.
Han röjde af bänken vid väggen så pass, att
där blef knapp plats för två, och där på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
