Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Klubbarna och spelraseriet.
hotell, hästar och älskarinnor, som inte låta sig nöja med bagateller.
När året är förbi, ha i regeln alla spelare utan undantag förlorat,
och endast sparbössan är stinn, det är endast hon, som vunnit.
Polisen fann sig för någon tid sedan föranledd iill ett fälttåg mot
klubbarna, under hvilket inemot ett femtiotal stängdes. Man
anstälde en undersökning, och det visade sig då, att cagnotten i dessa
klubbar dagligen hade inbragt 69,800 francs, att det med andra ord
var en summa på öfver tjugufem millioner om året, som endast för
deras räkning gick ur spelarnes fickor och försvann som skatt till
en handfull individer, hvilkas förtjenster om samhället i de flesta
fall var mindre än ingen.
Förhållandet är det samma äfven i de pariserklubbar, som
polisens hand icke har träffat. Cagnotten är öfverallt det
bottenlösa svalg, hvari hvarje summa, som spelarne sätta i omlopp, till
slut drunknar. Ingen gör sig illusioner i detta afseende, men ändå
spelar hela verlden. Möjligheten att vinna existerar, och den är
nog för att göra alla yra i hufvudet.
Det fins tre hufvudgrupper af spelare: de stora sangvinikerna,
arbetshästarna och de förförda. Hvar och en af dem utgör en
armé, och tillsammans utgöra de hela Paris.
Sangvinikerna ha ännu Bontoux-febern i blodet. Deras tillvaro
koncentrerar sig i begäret att bli millionär under loppet af
tjugufyra timmar, och deras tro på, att ödet skall arrangera den saken
åt dem genom en enda briljant kupp har rent af blifvit en fix idé!
Lifvet existerar ej för dem annat än i form af la vie facile, det
tränger ej in i deras medvetande, att de kunna ha satts hit i verlden
för att föra något annat lif. Hur ofta baccaratguden än visar sig
onådig mot dem, förlora de ändå aldrig tilliten till honom. När
de om morgonen ha återkommit hem från det gröna bordet med
tömda fickor, låna de en louisdor och återvända om qvällen till
det. Så göra de, så länge det ännu existerar någon, hos hvilken
de kunna låna. Fins det ingen längre, ha de valet mellan den
fysiska tillintetgörelsen i att skjuta sig en kula för pannan, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
