Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den suveräna tidningspressen. 361
Auktoritetsdyrkandet är ett för ingrodt behof hos pariserfolket,
för att någon republik, hur gammal den än blir, kan få bugt med
det. Man är icke född med naturliga anlag till att ha egna åsigter,
och man finner under sin besvärliga kamp för tillvaron hvarken tid
eller råd till att anskaffa sig en sådan lyx. Man måste ha sina
idéer levererade fullfärdiga, sina celebriteter satta på piedestal, sina
dårskaper finmalda, så att man kan dra på sig alltsamman som en
handske. Så länge Frankrike ännu hade en stabil, organiserad
statsstyrelse, var det den, som åtog sig det faderliga förmyndareskapet.
Man stälde till litet oppositions-oväsen då och då för att visa, att
man var ett sjelfständigt folk, men i sjelfva verket befann man sig
o^ntligt väl af att sålunda ha ett hufvud, som tänkte för alla, och
en ledande hand, som stälde allting i ordning för hvarje enskild.
Och så länge det jämte denna statsauktoritet fans en herskande
klass till att ange mode och ton, var det den, som med oinskränkt
maktfullkomlighet reglerade alla samhällslifvets former. Men
ingendera delen existerar längre. Landsortsadvokaten, som pratar sig
till en ministerportfölj för fjorton dagar, kan icke påtrycka hela
nationen sin prägel, både derför att han vanligen ingen har sjelf,
och emedan det skulle T)li alltför besvärligt att skifta hamn hvarje
gång systemet vid statsrodret ombyttes. Parvenyen, som har
tillräckligt med millioner för att tillfredsställa en sådan ärelystnad, kan
bli en säsongs sol, men han kan icke få drabanter till att vrida sig
omkring den, så länge ingen vet, om den är annat än en såpbubbla
med guldfolie. Auktoriteten är emellertid en nödvändighet för att
samhällsmaskineriet skall kunna gå; alla menniskor skulle stå som
hjelplösa barn utan den. Och statens och den herskande klassens
arftagare som innehafvare af denna auktoritet har derför helt
naturligt blifvit tidningen. Det är den offentliga meningen, som
regerar i republiken, och den offentliga menningens tolk är pressen.
»Om pressen icke existerade,» skref Balzac i ett utbrott af harm
öfver sin tids kritiker, »borde den aldrig uppfinnas.» Men Balzacs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
