Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINA.
Ja. man kan rent må illa af det. Jag tycker
han själf skulle vara karl till att slå ifrån sig
sån’t där joller och pjoller. Men fabrikörn har
allt blifvit mycket förändrad på sista tiden, han.
KERSTIN.
Tycker Karolina det med‘?
KAROLINA.
,la, det skulle en blind kunna se. Aldrig
hörde man talas om att han var sjuk eller hade
något ondt i magen förr i tiden. Och herre Gud.
hvad han var rar och nöjd med allting. Aldrig
hörde man ett endaste kink på maten, och hade
man nå ngång inte haft tid att laga hängslena åt
honom, så hjälpte han sig själf med ett stycke
segelgarn. Allting gick så lugnt och bra. Men
annat ä’ det nu, se’n frun fått sätta i honom sina
idéer. Inte duger det, och inte duger det! Och
frun, hon ska göra allting, förstås! — Jag har
stickat hans strumpor i tjugo år, fröken, men nu
ska frun göra det med. Fabrikörn säger, att mina
ä’ för hå-årda . . . (Snyftar och torkar sig i ögonen med
förklädet.)
KERSTIN (klappar henne).
Gråt inte, Karolina lilla!
KAROLINA.
Det har hon präntat i honom, förslås . . . för
det skulle han aldrig hittat på själf. . .
KERSTIN.
Nej, minsann. Men gråt inte, Karolina lilla.
(Klappar henne.) Gråt inte så där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
