Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi möttes av Mary och hennes mor, som visade oss
stället, varefter de fortsatte sin vandring, och vi
gingo fram till huset där vi funno den gamle lugnt
rökande sin pipa.
– Vem där? ropade den blinde gubben, så snart
vi lyfte på klinkan till porten.
– Vänner, sir, svarade Cross; två personer, som
komma i affärer.
– Affärer! Jag har inga affärer – jag har
dragit mig ifrån dem för länge sedan. Nu tänker
jag ej på annat, än min syndiga själ – stackars
blinde mask, som jag är!
Han var en hygglig gammal man, duktigt
väderbiten; hans silvervita lockar hängde ned över kragen;
skägget var icke avrakat, utan kortklippt; hans
blindhet gav honom ett sorgbundet utseende.
– Likväl, sir, anhåller jag få göra er bekant med
mig och min vän kaptenen här, ty vi behöva er hjälp,
svarade jag.
– Min hjälp! Stackars blinda mask; på vad sätt
kan jag hjälpa er?
– Saken är den, sir, att ett ungt fruntimmer
gärna vill komma över till sina vänner på andra
sidan Kanalen; och som vi veta, att ni har
bekantskap med dem, som fara fram och åter, trodde vi,
att ni därvid skulle kunna hjälpa henne.
– Det vill säga, ni har hört, att jag är en
smugglare. Folk säger så; men, gentlemän, jag betalar
nu tull och accis; mitt té har dragit tull, och så har
även min tobak; så är det med allt; kungen får sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
