Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Bob och jag nära att arkebuseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta ögonblick ankom en kavalleriordonnans,
hoppade av och lämnade generalen en biljett.
– Sacre bleu! utropade han; då skola vi
åtminstone hämnas först; soldater, tagen dessa
tvenne karlar och ställen dem i centern bland de andra.
Vangilt bad och talade förgäves; slutligen, i sin
förtvivlan, kallade han generalen "pultron och
galning".
– Kapten Vangilt, ni skall en annan gång stå till
ansvar för detta. För närvarande skall min vilja
sättas i verkställighet. För bort dem.
Vangilt betäckte då ansiktet med sina händer, och
alla officerarna visade tecken till stor avsky.
– Farväl, Vangilt! sade jag på franska; jag
tackar er för ert deltagande, fastän ni icke lyckades
övertala den där skurken.
– För bort dem! röt generalen.
I detta ögonblick hördes musköteld i enstaka
skott.
– Nå, aldrig såg jag en så blodtörstig bov! sade
Cross. Se här, har du! fortfor han, i det han slängde
sin hatt rakt i ansiktet på generalen; jag önskade
blott, att det vore en trettiotvåpundig kula, din
mördare-tjuv!
Man kan lätt föreställa sig generalens raseri. Än
en gång förnyade han sin befallning, drog sin värja
och hotade därmed sina soldater, som nu drevo oss
till den del av torget, varest de övriga offren voro
samlade. Så snart vi kommit dit ville de binda för
våra ögon, men detta vägrade både jag och Cross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
