Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Bob och jag nära att arkebuseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämt att medgiva, och ett uppehåll orsakades
genom vårt motstånd. Musköterielden hördes allt
närmare, och för andra gången befallde generalen,
den trupp, som skulle verkställa domen, att rycka
fram.
De andra fångarna föllo på knä; men jag och
Cross ville icke; och, under det vi gjorde motstånd,
förnyade generalen befallningen att giva eld; men
soldaterna voro dels förvirrade genom fiendens
annalkande, dels återhöllos de genom omöjligheten att
skjuta utan att träffa sina egna kamrater; ty jag och
Cross icke allenast emotstodo deras bemödande att
få oss ned på knä, utan höllo dem även fast framför
oss. Ropet: "i gevär!" hördes nu, och hela truppen
kastade om, med fronten emot den påträngande
fienden. Ett starkt "hurra!" åtföljdes av några
hundra kosackers framstörtande med sina långa
lansar. Kosackerna gjorde chock och överändakastade
fransmännen, som i största oordning drogo sig
tillbaka genom de gator, vilka ledde till torget.
– Hurra! vi äro räddade! ropade Cross,
upptagande en musköt, som en av soldaterna tappat.
Jag gjorde detsamma, och vi förföljde de flyende
fransmännen, tills en kula, som gick igenom mitt ben,
hejdade mig. Jag ropade på Cross, som kom mig
till bistånd och hjälpte mig tillbaka till torget, vilket
nu var fritt från trupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
