Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
sprid des, förföljd af de genom motståndet uppretade
poliserna.
På några få minuter var gatan rensopad, endast
några mörka gestalter, de sårade och — dödade blefvo
kvar på stenläggningen.
Icke långt från Gottfrid lågo två orörliga
skepnader. I gaslyktans ostadiga sken t3^ckte sig den unge
prästen urskilja en kvinna i den ena gestalten. Han
närmade sig med hjärtat fylldt af smärtsamt
deltagande.
Då reste sig den ene af de fallne upp, såg sig
omkring, for med handen genom det blodiga håret
och tumlade åter omkull öfver den kvinnliga gestalten
vid sidan, omarmande henne med ett vildt famntag.
Gottfrid böjde sig ner öfver dem. Han urskiljde
en ung arbetare och en ung kvinna — en af dessa
beklagansvärda, eländiga varelser, som nattetid stryka
omkring millionstadens gator.
»Kan jag hjälpa er?» frågade Gottfrid med
skälf-vande stämma.
Den unge arbetaren for upp. »Hvem är ni? —
Hvad vill ni?»
»Hjälpa er. — Är ni sårad?»
»Ah, jag — hvad betyder den här rispan i
pannan! — Men hon här — den stackars eländiga
varelsen — äfven henne ha de trampat ned — de
hundarne !»
Hotande höjde han sin knutna näfve. »Jag ville
rycka henne undan det packet, jag hade ändtligen
funnit henne — jag ville rädda henne — då
stormade de fram, och polisernas sablar susade oss om
öronen, och de usla skurkarne slogo oss till marken.
Ah, rättvisa — rättvisa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
