Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
l-esan och vägen från staden och hit ha gjort mig
hungrig.»
»Pappa, vill du hämta Gottfrid smör och bröd
ur köket,» bad fru Katarina. »Ack, du gode, att jag
skall ha min gikt i fötterna...»
»Sitt bara lugnt stilla, mor, och du också, far,
stanna här. Jag hittar ju så bra och reder mig nog
själf.»
»Men jag har rakt ingenting hemma annat än
bröd och smör och en ost,» ursäktade sig fru
Katarina. »Du är nog van vid bättre.»
»Tyvärr. Jag önskar, att jag aldrig haft annat
till kvällsmål än bröd och ost.»
»Det skulle nog i längden inte smaka her]*
pastorn,» menade August Knille hånfullt.
»Jo, säkerligen, fader Knille. Det skulle smakat
mig bättre än de rikes kött och vin. Men kalla mig
inte herr pastor. Jag är det inte ännu. Kalla mig
Gottfrid, som ni alltid gjort det förr.»
»Åh, hur skulle jag kunna tillåta mig?»
»Ja, men herr pastorn undanber jag mig en gång
för alla.»
I det han leende yttrade dessa ord, gick
Gottfrid ut för att hämta sig bröd och ost ur köket. De
kvarvarande betraktade hvarandra tyst med förvånade
blickar. August Knille knackade så med fingret mot
pannan och menade: »Det tycks inte vara alldeles
riktigt här uppe hos herr pastorn. Men, Hilgers, vi
vilja inte längre störa er, jag tänker, att ni ha
åtskilligt att säga hvarandra. Kom, Vilhelm Poppe och
Kristian Nöldeke.»
Hilgers kvarhöll ej de gamla kamraterna, som
under menande hufvudruskningar tågade i väg.
Tigande betraktade portvaktaren sin son, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
