Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
frisk aptit förtärde det enkla kvällsmål, som fru
Katarina dukade fram åt honom. Ej heller modern
besvärade sonen med några frågor; hon visste, att
Gottfrid nog af sig själf skulle förklara det underliga
af-skedet från det von Brandtska huset.
Leende såg Gottfrid efter slutad måltid upp på
fadern och sade: »Du är väl grundligt missnöjd, far,
för att jag gjort slut med baron von Brandt?»
»Visst är jag missnöjd,» muttrade Reinhard
Hil-gers. »Man måste med tålamod fördraga en så god
herres och trogen väns nycker.»
»Det skulle jag också ha gjort, far. Men baron
von Brandt kunde inte lida, att jag i min egenskap
af själasörjare och präst tänkte annorlunda än han,
och så skickade han bort mig.»
»Ja, jag vill inte tvista med dig i den här
saken. Du är ju gammal nog för att veta, hvad du
har att göra. Men tacksamhet är enligt min mening
också en kristlig dygd, som väl skulle pryda en präst.»
»Jag skall alltid hysa den varmaste tacksamhet
till baron von Brandt, far. Endast min öfvertygelse
kan jag inte offra honom.»
»Ja, det får du af göra med dig själf; jag förstår
mig föga på sådana saker. För mig har det alltid
hetat här i hfvet: lyda order! — God natt nu. Jag
vill gå och lägga mig. Mor vill också språka litet
på tu man hand med dig, jag ser det på henne.
Kanske förstå ni hvarandra bättre än du och jag.»
»Far, du är ond på mig?»
»Nej, jag är ännu bara inte riktigt på det klara.
God natt!»
Han räckte sin son handen och linkade därifrån.
Med sorgsen blick stirrade Gottfrid framför sig. Lätt
och mildt fattade fru Katarina hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
