Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
gade man ända fram till Invaliden. Eeinhard Hilgers
och hans vänner sutto ännu tillsammans, drj^ftande
dagens tilldragelser. Då de af Gottfrid fingo höra,
hvart han marscherade, slöto de sig till honom, och
så or made sig det mörka tåget vidare mot slottet,
hvars ljus redan skimrade mot de tillskyndande
genom natten.
Klockan nio på kvällen hade baron von Brandt
inträffat på slottet. Hastigt lät han godsets inspektor
redogöra för det passerade. Så befallde han, att hans
häst skulle sadlas; han ville ofördröjligen rida bort
till Bruksbyn. Fru von Brandt bad sin man, att han
icke skulle utsätta sig för faran. Häftigt
tillbakavisade han hennes böner.
»Jag har varit för mild emot de lymlarne,»
gnisslade han mellan tänderna, »men det skall bli mig en
lärdom för framtiden.»
»Har inte du också delvis skulden till dessa
förfärliga händelser, far?» frågade Hilma och mötte utan
fruktan faderns ljungande blick.
»Jag skulden?! Är du förryckt? Har jag inte
betalt arbetarne deras goda lön? Äro inte
välgörenhetsinrättningarna, understödskassorna de bästa, de
rikaste på långa vägar? Jag har haft omsorg om mina
arbetare; därför fordrar jag lydnad, om de också inte
kunna älska mig. Nu skola de lära frukta mig!»
»Du har sörjt för dina arbetares lekamliga väl,»
svarade Hilma lugnt och mildt. »Men du har inte
stillat deras andliga hunger.»
»Tig med dina öfverspända idéer! Jag vet, hvart
du syftar. Jag skulle göra folket till. viljes och ge
dem din Gottfrid Hilgers till pastor. Det är din
mening!»
»Ja, far.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
