- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
176

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

»Haha, prästrackarn tar till knytnäfvarne! Det
är rätt — det är rätt,» hånade mängden.

Man \^gade dock inte handgripligen antasta
Gottfrid och hans vänner. Raseriet hade lagt sig, ett
tillbakaslag förmärktes, då man såg sig ställd inför en
handfast, beslutsam skara. Så lyckades det Gottfrid
utan allt för stor ansträngning att tränga tillbaka de
larmande, hvilka nu endast kämpade med ord, ut
från borggården.

Med stel förvåning hade baronen följt de sista
minuternas blixtsnabbt växlande händelser. Nyss
omringad af en rasande, skrikande folkhop, stod han nu
ensam på slottes trappa och blickade ut öfver den
mörka, tomma borggården, medan mängden
strömmade ut genom porten och tycktes försvinna i natten.
Han trodde sig drömma. Han hade sett Gottfrids
gestalt, hört hans klara, modiga stämma, igenkänt än
den ene än den andre af sina forna arbetare — och
dessa människor hade skyndat till hans hjälp, hade
frälst honom från mängdens raseri, honom och hans
familj ?

Han drog djupt efter andan. En plötslig rodnad
drog öfver hans af inre rörelse bleka ansikte; en känsla
af blygsel, af förödmjukelse fyllde hans stolta hjärta,
och han sprang ned till porten, hvilken inspektören
och flere af tjänarne just stängde till, så att
järn-gallrena klingade.

Därute på den förbilöpande landsvägen stod
ar-betarnes mörka massa. Ännu debatterades häftigt
ibland dem, men striden med näfvar och käppar
hvi-lade; baronen såg Gottfrids smärta skepnad, där han
gick från den ene till den andre, talande till dem,
förmanande, tröstande. Så småningom blef det stilla
bland mängden, man lyssnade till den unge prästens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free