- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
177

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

ord, hvilken med tydlig, fast och dock till hjärtat
trängande röst manade till lugn och frid.

Baronen lutade hufvudet mot portens kalla
järngaller. Den starke, stolte mannen var som bruten;
•en darrning for genom hans kropp och heta tårar
stego upp i hans ögon.

Långsamt skred den mörka människoströmmen
fram efter landsvägen, ledd af Gottfrid Hilgers.
Bredvid honom linkade hans fader; på den andra sidan
gick den gamle, hvithårige Mårtens, och så följde
hjonen från Invaliden, Ödemarkens invånare och
flertalet af de strejkande arbetarne, hvilka gjort
angreppet mot slottet. Fullmånen på den klara
vinterhimlen öfvergöt skaran med sitt bleka ljus och kastade
de resliga gestalternas skuggor i långdragna, sällsamma
karrikatyrer öfver den hvita, bländande snön.

Stilla, nästan ljudlöst gled tåget framåt; endast
snön knarrade under männens tunga steg; då och då
byttes några lågmälda ord mellan lederna.

Plötsligt studsade de, som gingo i spetsen.
Framför dem på vägen ljöd ett häftigt tramp, ett
klapprande af framsprängande hästar, klirrande af vapen.
I nästa ögonblick blef en ryttarskara synlig. I
skarpaste traf störtade ryttarne framåt. Månskenet
blixtrade på lansar och sablar. Hästarne snafvade. I täta
moln hvirflade den stoftfina, frusna snön.

»Dragonerna!» skallade det genom arbetarnes led.

Tåget trängde sig mot sidan af vägen för att
släppa fram ryttarne. Gottfrid gick emot dragonerna
för att underrätta den i teten ridande officeren, att
faran för slottet var öfverstånden.

Då inträffade något förskräckligt — något
fruk-tansvärdt — något så fasansfullt, att Gottfrid ett
ögonblick stod som förstenad.

Portvaktar sonen. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free